Okej jag föll
Jag har länge försökt stå emot hela den här blogghärvan som härjat. Även fast det lockat och bara få slänga ner alla sina tankar någonstans, precis som i dagböckerna när man va liten, va det hela den här grejen med att "alla har det" som gjorde att jag tog mina steg tillbaka igen. Men egentligen varför ska man bry sig? Jag vet om själv att jag skapar den för min egen skull.
Och visst suckar jag varje gång någon sväljs in i detta öändliga. Jag tänker; är dom inte självständiga och starka nog att stå emot? Men.. stå emot vad? Jag skrattar lite åt mig själv, för jag inser bara min egen naivitet. Men sen så finns de ju såklart de seriösa och de mindra seriösa. De som skaffar för trenden och det som känner det som en personlig utveckling. Vart man hämnar där handlar ju om hur stark man är som individ.
Jag kommer inte fängslat skriva att jag kommer slänga in ett inlägg varje dag bara för att vara en "aktiv bloggare" eller något liknande. Utan jag kommer sätta mig här och skriva exakt när jag vill och exakt vad jag vill. Och istället för att öppna ett tomt Word-dokument och börja knappra varför inte göra som precis alla andra och vara en i mängden : ) och kanske om det händer att nån liten stackare vandrar fel, kan denna person få lite stympad men roande läsning i förbifarten.