.

Nu är uppvärmningen mer eller mindre över. Jag har stillat min hunger, fått behövd sömn, tittat igenom kalendern, ringt alla jag lovat att höra av mig till under dagen, tittat igenom tv-tablån, satt på mig de bekvämaste kläderna jag har och kurat ihop mig framför datorn med en, nästan för stor, kopp vanilj te. Då är det bara att börja då Sara. Upp med ett dokument och börja knappra nu. Fram med föreläsningsanteckningar, instuderingshäften och planering!

Nee..

Idag har jag tillbringat hela 7 ½ h, i det jag för tillfället kallar min skola, dvs. ända från morgon till in i sista minut. Jag är ju allt duktig. Först vid nio, så tittade vi på film om en nunna. Teodora började gråta i medlidande till den hjärntvättade stackarn medans jag talade om att hade jag sett ut som henne hade jag också gått i kloster. Reaktionerna var iallafall många. Men jag tror vi alla var överens om att kraken behövde lite undervisning. Arma barn. Efter denna "givande" lektion hade jag handledning inför en essä som ska skrivas till nästa torsdag. Ledde mig varken upp eller ner om jag får vara ärlig, jag står helt enkelt helt jävla stilla. 

Idag är det exakt 2 veckor tills jag åker till england. Jag är en tjatmaja. Om jag får min ledighetsansökan godkänd dvs. Jag kan inte vänta tills jag ser honom på flygplatsen igen. 20 dagar tillsammans! Måste bara köpa nått för "Alla hjärtans dag" samt hans födelsedag. Det här har jag aldrig gjort förut; kom gärna med tips.

FÖRESTEN, läs gärna denna lilla kolumn publicerad i Punkt SE idag, torsdag; http://www.aftonbladet.se/punktse/kolumnister/alexschulman/article1740328.ab Skriven av Alex Schulman, som gav mig en pinsam stund då jag för mig själv inte kunde hålla mig för skratt imorse på tunnelbanan. Han är bara för jävla skön.

Nu ska jag köra igång med essän. Jag har inte så mycket att skylla på längre. :( Hejs.