.

Hur mår ni? Jag mår bättre. Imorgon är det skola och tillbaka till verkligheten igen. Har dock endast en enstaka lektion i form av matematik imorgon och det vid 14-tiden. Skönt. I övrigt har jag en del engelska och svenska att göra till på måndag.

Kvällen spenderades såklart framför idol. Jag grät. Det sprutade ordagrant tårar ur mig. Jag kunde inte ens stoppa det där pinsamma hulkandet man får fram. Jag var helt fastklistrad vid framträdandet. Det var gripande och jag glömde bort allt som pågick omkring mig. För ni som inte såg detta så kan jag dra en kort sammandragning av det hela;  Deeran, en man med utländskt ursprung som flyttat till sverige "för att få en ny chans". Blivit blind i en krigsolycka men är fortfarande väldigt uppåt och, som jag uppfattar det,blivit  "rebirthed". Han har lärt sig att uppskatta livet och se det från ett annat perspektiv i och med det som hänt honom. Den där skamsen känslan dyker först upp när hans "assistent" leder honom in i jury rummet och jag känner att det kommer bli en jobbigt stund när hans nya drömmar kommer att krossas. Men istället ställer han sig där i mitten men en sådan närvaro och utrsrtålning och börjar sjunga. Juryn grät, jag grät. Han tog verkligen tag i mig med det han sjöng och jag trodde varenda ord han fick ur sig.. Kommer inte glömma detta på ett bra tag.

Visst nu låter jag helt cheesy. Men sån är jag. Är väl lite ostabil för tillfället också. Men ni kanske förstår. Frågan är bara om det var rätt att låta honom gå vidare. Han kommer aldrig bli en "idol" då han ej har de övriga egenskaper som de i juryn så bestämt söker och nekar andra för. Han gick vidare på ett stort pack medlidande så är det rätt att ge honom fortsatta förhoppningar i något som ej kommer att kunna bli verklighet? Även fast jag vill att Deeran ska bli en svensk Stevie Wonder så tvivlar jag på att hjärtlösa sverige kan ens få honom i närheten av detta. Vad tycker ni? Var det rätt att låta honom gå vidare?

Och om vi ändå snackar talang så måste jag såklart nämna Anna Bergendahl som flög mig ur soffan. Vilken röst. Och bara 16 år. Hon chockade mig som hon chockade resten av sverige.